Om man vill bli jämt brun ska man gå ut och klyva ved.
Vad synd att jag inte blir brun så lätt.

Då solen skiner är det lättare att se det fina, lättare att må bra. Ingenting speciellt behöver ske förutom att solen skiner, man kan sitta inne. Men glad blir man ändå då solen skiner igenom fönstret. Jag älskar våren och sommaren. Jag älskar att solen är vaken dygnet runt i Norrbotten på sommaren. Det finns så mycket vackert att se och det mesta blir finare i solljus. Men även då mörkret finns utomhus måste man försöka låta solen lysa inombords. Även om man vill att humöret ska svänga med vädret för att det är lättare så måste man se det ljusa i det mörka och vara beredd på att det finns mörker även i det ljusa.
Idag när jag åt glass i det fina vädret kunde jag inget annat än tacka Gud för allt det fina han gett oss. Allt det fina han ger mig varje dag. Även då jag inte uttrycker mig speciellt väl förstår Han vad jag menar. När jag mår dåligt och inte orkar gå, då vet jag att han bär mig. Denna vetskap är viktig för mig. Så att jag vågar känna glädje fullt ut och inte är rädd för att må dåligt så att min rädsla inte kan hindra mig från livet.
Det är alltid svårare att förklara för folk vad min tro är baserad på. Hur jag kan tro på det som står i Bibeln. Men min tro är den som får mig att orka leva, det är Gud som stöttar mig och som är nummer ett i mitt liv. Räcker inte det för andra? Måste jag argumentera för att få tro?
Det är oviktigt för mig om folk förstår varför jag tror eller om dem inte gör det. Om jag vet så räcker det, om jag vill leva såhär, borde dem kunna acceptera det och låta det vara.
Fast livet är aldrig så enkelt.

God Natt!